humraliv

Nu måste jag bara kolla om det är någon som har några idéer om hur detta har uppstått:



Fotot är taget rakt in i frysen och det finns ingenting som droppar ovanför.

Vad är längtan och vad är saknad?

Jag kan känna saknad när jag tänker på fjällen. Och jag kan längta efter nästa gång vi åker upp.






























Förra sommaren fjällvandrade vi i Jämtland, mellan Storulvån, Gåsen och Sylarna. Vi skulle ha gått till Blåhammaren, men då vi hade ont mest överallt och vädret var så underbart vackert, så beslutade vi oss för att hoppa över Blåhammaren och ta en extra dag vid Sylarna istället. P tog en hel vilodag, och jag packade en liten ryggsäck med tröja, sittunderlag, kamera och fika och knallade in i Sylmassivet. Det var lite uppför men det kändes nästan inte med så lite packning. Jag kände så tydligt hur jag sträckte på mig - i ryggen, tanken och i själen. När jag blev tesugen satte jag mig med ryggen mot en stor sten med den klara blåa Syltjärnen framför mig, och tillät mig själv att sitta länge och bara vara.

Jag skulle gott kunna tänka mig en fjällsemester om året, och jag längtar redan efter nästa gång - då med en ny fräsig systemkamera!

Jag går i kameraköpartankar. Är sååå sugen på en systemkamera! En Nikon D40X, för att vara exakt.



Den har fått riktigt bra betyg som en stabil och användarvänlig kamera för amatörer som vill ha bra bildkvalitet. Problemet är att det känns som lite av ett impulssköp, eftersom det är nu i senaste veckan jag börjat längta på riktigt. Och det skulle bli ett rätt dyrt impulssköp... Men så kom jag på den brilljanta idén att praoa på Peters systemkamera!

Smart va? Jag ska ta med mig den varje dag och känns på den, fota massor (men inte på jobbet för där får man inte fota. Hemligt, hemligt. Eller nåt.) och fundera på om det är en sån jag vill ha. Någon som har några idéer om objektiv, vad man ska satsa på?

Och sen har jag ett Vill Kanske Ha också...nämligen en sån här:

                                                              Bild från www.skk.se

En dvärgschnauzer. Har alltid älskat hundar, och växte upp med en liten drever. Tråkig, men hon var ju ändå en hund. :) Jag längtade alltid efter en egen, roligare hund. Insåg för ett år sen drygt att jag ju är vuxen nu! Ingen kommer säga till mig att jag inte klarar det, eller måste bli vuxen först! Men det är ett stort beslut, för det handlar om ansvar i många år framöver, om man skaffar hund. Det är många år man ska ha hundvakt, dagmatte/-husse etc. Så jag velar fram och tillbaka, fram och tillbaka...

Jag funderade kring vilka hinder man stöter på i vardagen, och kom fram till att jag är så lyckligt lottad att det just nu inte ligger några stora hinder i min väg. Men för många är vardagen full av hinder, inte minst om du flyttat till ett nytt land, där inte ens bokstäverna är sig lika, och du måste lära dig att tala, läsa och skriva på ett nytt språk.



Hm. Jag misslyckades lite. Det skulle inte ha varit någon vit bakgrund, utan en genomskinlig, men det verkar inte gå...

Det här är min kompis Nico. Min helgkompis Nico.

Han är en medelålders springerspaniel-kille som jag passar ibland, och vi kommer himla bra överens. Han är nog nästan den keligaste hund jag känner och det är så himla mysigt! Han kommer och buffar på en och vill bli kelad med och han lägger sig nära, nära stolen när man äter så att man inte ska kunna gå någonstans utan att han märker det. Skulle kunna vara irriterande, jag vet, men än så länge är det bara smickrande. :) Och när man lägger sig i soffan (händer regelbundet för min del, allra helst på helgen) så lägger han sig precis intill.

Nico har många talanger! Han kan öppna dörrar, till exempel. Det märkte vi i fredags när jag hade rastat honom och sen stack på bio. Han bestämde sig väl för att fick jag gå ut igen så fick väl han. Och så traskade han ut. Peter fångade in honom (Nico är också lättmutad). Puh!

Två talanger som han saknar är att gå i koppel och att vara fotomodell. Vad gäller koppelgången så är han bara hopplös. Och vad gäller fotomodellerandet så är han precis lika hopplös! Trixade ihop ett litet kollage på mina alster för att ge er bevis på hur svårt det är att fota en kelgris som helst har nosen i gräset.

Jag tänkte ge mig på den här festliga idén med Tisdagstema, och hoppas att det kan få mig att fota lite mer i vardagen. Men till en början letar jag i arkivet, eftersom det redan är torsdag kväll.

Min tolkning av temat Vårdad blir denna bild av en vårdad liten vovve. Tyvärr finns hon inte mer, men här blev hon kärleksfullt omvårdad och avsvalkad av sin matte som märkte att hon blivit överhettad denna varma sommardag. Det var en betydligt piggare Redicka som hoppade ur poolen än den som lyftes i!

När jag var liten tyckte jag inte om gröt. Dvs inte vanlig havregrynsgröt eller risgrynsgröt. Men när hösten kom och det var dags att skörda i min mormors stora trädgård med alla dess gamla äppelträd, då gjorde mamma ibland äppelgröt. Och det är nog den höstigaste smaken jag kan föreställa mig.

Receptet här nere är lite på en höft men håll ögonen på äpplen och ris så att de blir ordentligt genomkokta, och servera kall mjölk till. Då kan det inte bli fel! Och behåll gärna skalet på äpplena, för det blir gott tuggmotstånd.

Jag fick två kassar äpplen av min vän Jenny häromdagen, så minst en laddning gröt ska det bli.

...och det känns rätt ok. Förmodligen för att jag bara jobbar fredag och sen har helg. :)

Snabb rapport om

- Bilskrället: Verkstan lagade rosten och besiktade bilen medan vi var bortresta. Hurra! Så nu kan vi nog köra den till nästa besiktning, men sen är den nog slut.

- Semestern. Hemma igen efter tre veckor i Singapore och Thailand. Har haft en f a n t a s t i s k semester och bilder kommer snart!

Idag är det kanelbullens dag och jag blev sugen på nybakta bullar. Har satt igång ett bak som nog var att ta mig deg över huvudet för det blev en dubbel sats...