humraliv

Veckans tisdagstema är nytt & gammalt. Det gamla får representeras av en liten nött skylt i Botaniska Trädgården i Lund, en skylt som talar om att växten den står vid kallas för mor och barn. Ett underbart namn på en växt, inte sant? Det nya får representeras av en helt annan mor med barn, ett barn så nytt att det inte ens hunnit titta ut ännu.

Följ min blogg med bloggkoll

Ta kontroll över din blogg, stod det. Och kontroll vill man ju ha. Så nu testar jag hur det fungerar...

Vilken present! Vägen till startplatsen var helt omöjlig att hitta så den tid vi hade tänkt använda till att sitta och titta på andra som flög, den flög iväg. Inte ens med vägbeskrivning var det särskilt mycket lättare. "Sväng in mitt emot den gamla UNO-X-macken" sa mannen vi stannade. 1. Visst, det fanns en gammal bensinpump vid vägen, men inte ett enda UNO-X-märke. 2. "Mitt emot" hade blivit rakt ut i åkern. "Bredvid" fungerade mycket bättre.

Vi hittade dit, och som tur var hade schemat förskjutits lite så vi var helt plötsligt i god tid. Skönt!

Efter en kvart eller så landade Hansi (piloten) med en passagerare och det var dags för mig. DÅ blev det pirrigt för första gången! Hua! Men killen som hjälpte till vid starten förklarade tydligt hur jag skulle göra och skrämde mig inte mer än överkomligt med sina svar på mina frågor.

(- Vad är det här för rem? Kan jag hålla i den under turen?
- Dra INTE i den för då åker du i vattnet!
- Va?!
-Närå, man spänner selen med den.
- Är det vanligt att man landar i vattnet som han där nere med skärmen halvvägs ute i havet?
- Närå, bara vid tandemflygning.)

Och vips så var vi väg. Jag satt som en drottning i min stol (det var riktigt bekvämt!) och kunde njuta av landskapet. Marken försvann från under mina fötter, och vi gled iväg i sidled längs med Hammar Backars sluttning. Högre och högre steg vi, och jag kunde snart se fåglarna glida runt under oss.

Jag fick en bild av hur det är att vara fågel och glida fram tyst och fort. Vi till och med ryttlade ett tag, det vill säga hängde alldeles stilla i luften. Hansi, piloten (säger man så?), förklarade att det inte fanns en chans i världen att fåglar bara flyger för att transportera sig eller jaga. De flyger för att de kan och för att det är roligt.

Och jag är beredd att tro på det.

Tack kollegorna för det jättefina presenten!

Idag är det dags att få luft under vingarna!

Veckans Tisdagstema är metall. Silver är ju metall, så borde väl silvertejp också räknas? Och det var nog just silvertejpen som gjorde att P inte behövde gå barfota de sista milen på vår vandring i de vackra fjällen.

Här hittar du fler bidrag till temat!

Den 15 juni 1968 ringde klockorna i kyrkan för mina föräldrar. De var då 27 och 25 år gamla och sade ja till varandra. Min farbror sjöng Där björkarna susa och festbilderna skvallrar om ett kul kalas.

I juni var vi en tur till Grinda i Stockholms skärgård för att fira mina rara föräldrars 40-åriga bröllopsdag. Det blev en jättemysig helg med god mat i charmig miljö och jag hoppas att vi kommer på många anledningar att göra liknande utflykter tillsammans.

Här är lite bilder från den helgen.


Vaxholm, lite photoshoppat.


Grindas egentappade vatten



På vägen hem hade vi ett par timmar att spendera i Gamla Stan. Den var sig lik, precis som jag vill ha den.

Packa, packa, packa...

Efter en mysig kväll med K, med kvällsdopp i stenbrottet och mycket prat så drog packningen igång på allvar.

Tre eller fyra par strumpor? Fyra. Gånger två. Hur många gånger kommer vi att tvätta? Ska man ha allt det här godiset med eller kanske man ska lätta på packningen och äta lite nu? Ta en, packa fort ner resten. Djupt. Ska makaronerna portionsförpackas eller inte? Ja, portionsförpackas. Och behöver man verkligen den där mysiga bomullströjan eller är det vettigare med en vindjacka. Vindjacka blir det.

Ujuj. Tur att vi reser först i morgon kväll. Så man hinner sova på dagen. Men det ska visst bli tokvarmt här imorgon, så det får nog bli ett dopp också.

Nehejni! Ha det gott! Här bär det av till fjälls!

Här ska vi bo en natt:



Fjällstugan Gåsen. Kanske orkar vi upp på toppen av Gåsen den här gången, älskling? Förra gången kom vi fram sent och det var bara att lägga fötterna i framstupa sidoläge. I år vet vi bättre. Både hur man bär ryggsäckar och hur tidigt man ska ge sig av.

Aaaaahhhh....