humraliv

Måste bara visa en sak. Ser inte de här helt tokiga ut?


Foto: Head2Foot AB

De heter fivefingers och enligt hemsidan får du "...känslan av att gå barfota, men utan att behöva vara rädd för att skada dig på vassa föremål eller att stöta i tårna. " Vidare säger man att "FiveFingers är sköna att bara gå i och perfekta för alla vattennära aktiviteter som segling, kayaking, bad och strandliv och du rör dig lätt och smidigt."

Tokigt, tänker jag. Och samtidigt: De kanske är supersköna! Skulle mer än gärna prova dem. De är säkert jättebra vid vad över bäckar och andra vattendrag, men till det har jag mitt triumfkort från Singapore förra året:



Mina Crocs Cleo! Superlätta och supersköna. Och inte tillnärmelsevis lika fula som vanliga crocs, eller hur?

Klick, klick.

Klick, klick, klick.

Klick.

Så där ja. Efter att ha stoppat i mig ett mindre berg av pannkakor med mosade (färska) jordgubbar och turkisk yoghurt och jäst en stund på soffan bestämde jag mig för att ta en titt på sportabs hemsida som Karin rekommenderade i sin kommentar till ett tidigare inlägg. Och vips så är de tio-tåiga strumporna på väg hem till mig och P. Två par till mig, som redan är tåstrumpe-entusiast, och ett par till P som inte är övertygad ännu.


Foto: Sportab

Faktum är att den här typen av strumpor i smarta fukttransporterande material är outstanding när det handlar om att undvika skavsår. Tårna gnids inte mot varandra alls, även om du är ute och går en hel dag. Allra bäst är de naturligtvis om du kombinerar dem med ett par vanliga strumpor utanpå. Fötterna förblir torra och skavsårsplåstren stannar i första förbandslådan.

Innan jag slog (klickade) till så satt jag och läste recensioner på Utsidan. Jag slogs av hur olika vi använder vissa begrepp. En recensent skrev bland annat:

"Som alla andra skrivit tidigare, förhindrar skav, ger torrare fötter och ytterliggare ett stort plus: De är nämligen (mig veterligen) de enda strumporna man kan glida omkring i "flipp flopp-sandaler" på jobbet med och fortfarande vara ganska så "klädd" (d.v.s. med strumpor på) !"

Jag har en kollega och vän som inte helt säkert skulle hålla med om den definitionen av att "vara klädd". Skulle gärna höra hennes kommentar. ;)

Oooh, det här är roligt.
Jag är ingen pryltoka, men när det handlar om frilufs så blir jag det. Blir fullkomligt hagalen när jag kommer in på Naturkompaniet och står framför deras hylla med små lägerattiraljer och hakar och flaskor och och...ja, det är precis som när man stod framför ICAs penn- och pappershylla som liten och ville ha alla en glittrig blyertspennorna och ett luktsudd och rosa brevpapper och...ja, just så.

Men nu är det min egen plånbok och dessutom jag som ska bära sakerna.

Så idag blev det följande två:


Foto: Naturkompaniet

Ett stycke visp i miniformat. Det som kändes fånigast av mina två inköp. Men faktiskt bra att ha! Det blir lätt pulversåser till pastan och då är en visp bra att ha! Sådärja, nu är jag övertygad. Är du?


Foto: Naturkompaniet

En superabsorberande handduk. Saknades på förra vandringen då den andra mest låg och var blöt hela tiden. Den här har större chans att hinna torka. Tyvärr fanns inte den här trevliga färgen i min butik så jag fick hålla tillgodo med en orange/röd.

Någon som har erfarenhet av stormkök? Det står på tur men det kräver lite mera efterforskningar...

Det här måste vara årets sötaste bild.

Men att kasta sig ut från den höjden, med de pyttevingarna! De ser ju inte större ut än ungarnas labbar till fötter! Men vad gör man när mamsen sitter nere på marken och ropar att om man inte kommer ögona bums så går hon utan en?

Den här veckans tisdagstema, Förvaring, passade ju strålande med tanke på mitt förra inlägg. Såna här packpåsar köpte jag innan vi gav oss förra gången, 2006. Suveräna att fördela packningen i så att inte allt hamnar huller om buller i väskan! Till exempel så hade jag i separata påsar: Frukostgrejer (havregryn, pulvermjölk, torkad frukt och sånt), mat (makaroner, pulversås, potatismos...), rena underkläder, smutstvätt, sov- och badrumsgrejer. Så när man kommer fram i halvmörker, vilket man gör om man vaknar sent och det dröjer innan man kommer iväg, så vet man att i den ljusblå påsen - som då är rätt lätt att skilja från den svarta med smutstvätt i - hittar man tandborsten.

Nu ska jag ta och titta på alla andras bidrag till tisdagstemat. Vill du vara med? Här finns mer info om hur lätt det är att hänga på!

P.S. Svårt dilemma det här, när ens inlägg passar i två olika kategorier...

Och vi bäddar i en kupé på nattåget till Undersåker i augusti. Hurra!!

Det ser ut att bli en veckolång tur ut i de jämtländska fjällen. Längre än vi gått förut, men det borde inte bli några problem med ett par vilodagar på Helags Fjällstation.


Bild: STF

Längtar...

Hm...nu återstår att se över prylarna...ser att den gamla hederliga kategorin Frilufs får komma till användning igen. :)

Ja, herregud. Aftonbladet ställer ju verkligen dagens stora gåta...

För två år sen vandrade vi här i de jämtländska fjällen och sedan dess har jag längtat tillbaka. Det var långt att köra men med mellanlandning hos mina föräldrar gick det ändå bra. Minnena vandrar ofta tillbaka till Sylarnas fantastiska fjällstation, den iskalla primitiva duschen på Gåsen och det makalöst vackra Sylmassivet. Och jag vill tillbaka.

I år har vi länge funderat på att vandra i det vackra spännande Skottland, men efter att ha funderat på hur mycket tid vi har och hur lång tid det tar att ta sig dit vi vill så bestämde vi oss för att skjuta på det och ta en sydsvensk semester det här året.

Tills idag. SJ.se är inte alltid kul, men idag var de lysande! Vi har inte bokat något än, men det ser ut att finnas nattågsbiljetter hela vägen upp till Jämtland utan byte och hela min kropp skriker: Jaaaaa!! Ta dem! Åk! Ut på fjället!

Måtte biljetterna finnas kvar ett par dagar till...

Veckans tisdagstema är Ögon. Den här gutebocken kom lufsande mot oss när vi i helgen gick förbi en fårhage på den vackra, idylliska ön Grinda i Stockholms skärgård. Han såg farlig ut med sina stora horn, men hans blick betydde bara Snälla, klia mig lite på kinden. Jag kommer inte åt att gnida dem mot något för mina horn sitter i vägen. Så jag kliade honom och han lutade sig mot min hand för att få mig att klia hårdare. Och det gjorde jag.

Ärligt talat?
Skitstor.

Den här lilla vännen landade på min axel en morgon förra veckan, och satt kvar medan jag gick till dörren och ropade in till P som fick komma sättande med sin kamera. Och hon visste inte hur väl hon gjorde. Som jag behövde detta just den här morgonen!

Jag ska inte tråka ut er med detaljer om hur jag hade lastat en kartong med överbliven öl från min 30-årsfest (skulle senare lämna tillbaka den på systemet). Eller hur jag provade lyfta den men tänkte att handtagen kaaanske inte skulle hålla och därför skulle ställa ner den igen. När handtagen brast. Jag hoppar över biten om 10 flaskor öl som sprack och rann ut. Hur dörrmattan sög upp öl som en svamp och allt det andra, plus en massa glassplitter, rann ut över hallgolvet. När jag redan var sen till jobbet. Det där om hur strumporna och tapeten också sög upp bra är ju inte heller så kul. Särskilt inte en tisdagsmorgon...

Näe, jag hoppar över det och nöjer mig med att berätta att jag den här tisdagsmorgonen gick med ett leende på läpparna. Hur det kändes som om någon sett min arga blick och mitt trötta torkande. Känt hur desperat jag behövde en räddande, glädjande liten ängel som piggade upp mig. Precis så kändes det! Vad som började riktigt uselt vände och blev en tokigt glad stund!

Hurra! Det bidde en bil! En finfin volvo v40 som spinner som en katt! Åtminstone jämfört med den hostande, rosslande forden. Och jag har blivit en komplett trafikfara. Det finns så mycket elektriska backspeglar, farthållarknappar och displayer om hur mycket bensin jag förbrukar att jag glömmer bort mina medtrafikanter! Jag måste ut på ensliga landsvägar och köra av mig lite.

Nu återstår att döpa vår pärla. Några förslag?

Jag håller tummarna så hårt jag kan för att D inte
ska sälja sin bil till någon annan, för vi vill ha den.
Gammelforden behöver vila hos någon som är bättre
på att ta hand om den än vad jag är och vi behöver
en bil som inte kräver fullt så mycket omvårdnad som
gammelforden.

Hoppas hoppas hoppas!

Veckans tisdagstema är Upp. Klockan är mycket och jag är trött, så jag låter den här bilden från Lunds Domkyrka tala för sig själv.