humraliv

Och det skulle jag kunna utveckla långt, för normalt är det en viss varm P som får värma mina kalla tår.

Men i det här fallet handlar det om en present som jag vet att jag kommer spendera många härliga timmar med, nämligen den kompletta Kalla Fötter-boxen!

Med jordgubbar och mjölk i en skål i knät och spänd förväntan slog jag mig ikväll ner och njöt av det allra första avsnittet. Och det var precis som jag hoppades och trodde: roligt, dramatiskt och vasst. Avsnittets roligaste replik kom från Karen som diskuterar sonen Joshs barnflicka med maken David. Maken är konstant försenad hem och träffar knappt sin son, men tycker bestämt att de ska byta ut barnflickan som bryter på spanska, mot en som både pratar bra engelska och kan ta hand om barn. Karen svarar att de ska de inte alls för Josh älskar den de har nu. "She's like a father to him".
Ni hi hi.

Så till alla eländiga regniga sommarkvällar som inte är välkomna någon annanstans vill jag säga: Kom hit. Jag kommer att ta emot er med öppna armar. I alla fall om ni heter Måndag eller möjligen Tisdag.

Veckans tisdagstema är Randigt. Jag har vandrat igenom både mina bildmappar och mitt hem i jakten på en bra bild, när jag insåg att den låg rakt framför näsan på mig. Eller under handen i alla fall. Min finfina musmatta med matchande tidningsställ! Här är en del av den.

Jag blev utmanad av Grodansmamma och kan naturligtvis inte motstå att nappa. Särskilt inte i dessa summerande tider.



Vad gjorde jag för 10 år sedan:

För tio år sedan bodde jag i Sachsenhausen utanför Frankfurt am Main och jobbade som au pair i en familj med fem barn: två flickor (8 och 2) och tre pojkar 6, 4 och 3). Fullt ös, med andra ord. Det gick åt ca 25 liter mjölk/vecka och den tråkigaste uppgiften jag hade var att strycka pappans skjortor. Mina arbetstider var helt rimliga och jag förstod verkligen att de behövde någon där med den barnaskaran. Mamman var hemma på heltid och fullkomligt älskade att vara mamma, men hon hann inte med.

Det var en katolsk familj och det var i maj äldsta dottern hade sin kommunion. Stor händelse och första gången som jag kände mig som tjänstefolk. I efterhand kan jag tycka att det ju var självklart att det var så, men då var det knepigt. Jag träffade mest andra svenska au pairer och inte många jämnåriga tyskar, men jag tänker idag att den tiden i Tyskland inte handlade så mycket om språket och kulturen som om att som 19-åring våga sig iväg och stå på egna ben.

Jag fyllde 20 också! Familjen jag bodde i var adlig och jag hade en romantisk bild av vad jag skulle få i present. Kanske ett fint smycke. Eller nåt annat dyrt. Men nej då. Till den svenska au pairen med den redan tunga packningen (skulle flytta hem igen några veckor senare) gav man en halvmeterhög två kilo tung sjungande jävla solros! "You are my sunshine, my only sunshine..." Och inte kunde man ju göra sig av med den jäkeln heller, för barnen hade ju stenkoll på den! Grr. Såg att den fortfarande står på min bokhylla hemma iflickrummet, och sa till mamma att hon gärna får slänga den. "Nehej du, den ska jag spara och tala om för barnbarnen hur illa du tyckte om den". Tjena.

5 saker på min "Att göra lista" idag (dvs igår måndag):
Gå och lägga mig tidigt. det håller på att fallera...
Lämna tillbaka lådorna jag fick den caterade maten i till lördagens fest. Hanns inte med.
Lämna tillbaka nyckeln till festlokalen. Check.
Gå på bokcirkel. Jaaaa!! Äntligen är jag med!! Tjoho! Bokcirkelböckerna kommer nog att bli ett stående inslag här. Den här gången läste vi Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Återkommer om den.
Pracka på två gravida väninnor varsin öppnad flaska alkoholfritt vin från lördagen. Check.

Dåliga egenskaper:
Har otroligt svårt att komma i säng i tid. Har över huvud taget ganska svårt att komma i tid. Lätt lat (på ont och gott). Mer vill jag inte avslöja.

5 platser där jag bott:
Sachsenhausen i Frankfurt am Main.
Lund - studentstaden jag fastnade i och bor kvar i.
Gävle - en termin på högskolan. Sen drog Lund mig till sig igen.
Brisbane - pluggade ett år på Griffith University och hade så roligt! Delade hus med två ganska irriterande men godhjärtade "aussie blokes" som vägrade fatta att man skulle diska efter man ätit, inte innan man skulle äta.
Öregrund - en sommar då jag och vännen M delade en alldeles underbart mysig liten etta med snedtak och havsutsikt. Idyllisk tillvaro förutom det mycket o-idylliska sommarjobbet.

5 jobb som jag haft:
Au pair, servitris, hotellstädare, hemtjänstbiträde, administratör.

4 personer som jag vill veta mer om:
Camscorner, Djurvännen, Anness och Lisa på Rönnbacken

Ibland är det inte dumt att stanna upp och låta livet komma ifatt. Men emellanåt är det rätt trevligt att vara på väg också. Som här, på E22:an.

Hur bakar man födelsedagsfika till kollegorna på jobbet? var en fråga jag grubblade mycket på i veckan. Det svåraste var egentligen inte "vad" utan "hur mycket" då uppslutningen kunde vara allt från 30 till 65 personer. Det gick bra och det blev till och med några bitar över. Tror jag lägger upp receptet här såsmåningom för kladdkakan blev riktigt bra!

I present fick jag något helt otroligt! Det här var ledtråden:


Jag ska få flyga skärmflygning i Kåseberga på Österlen!! De listiga kollegorna frågade så diskret om min höjdskräck att jag inte misstänkte annat än att jag skulle få en tekanna tills filmen gick igång. Listiga rackare!

Tack till alla eventuella jobbarkompisar som läser det här!

Veckans tisdagstema är Ömt och jag hittade en bild på något passande, nämligen den ömsinta kärleksakten mellan två sländor. Efter en liten stund flög de iväg, fortfarande ihopkrokade. Tänk, så sammansvetsade man kan bli om man bara vågar komma varandra nära då och då.

foto: Gunnel

---

Andlig spis.

Är det samma sak som överblivet bröd?

Är det en vanlig dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag,
för det ju min 30-årsdag!
Hurra! Hurra! Hurra!

Ja, jösses...

Så var det då dags för oss att inse att Kissen blivit stor. Det var inte lätt, men det var dags.
Vi skulle gratulera våra vänner J & R som blivit föräldrar till en guldklimp vid namn Charlie, och kände att kanske var det här Kissens bästa chans att flytta någonstans där han kunde få allt det en luddig kisse behöver: gos, bit, dreggel och så vidare. Vi nämnde det för honom dagen innan och tänkte att han skulle bli orolig. Han var beredd att sticka direkt!

Stopp sa min kropp.

Jag tror lätt att jag inte längre är så känslig för stress. Att jag var det, förut, men att jag är tillbaka på den tåliga nivån igen som jag låg på innan 2005, då jag nätt och jämnt klarade mig från att snubbla in i väggen. Men så är det inte och det är väl fasiken att det ska vara så svårt för mig att fatta! Jag har blivit påmind förut och jag har blivit påmind igen. Rätt vad det är så slår kroppen bakut och vägrar mig den sömn som jag annars är så bra på att vägra min kropp. Men det är en nog så tydlig signal till mig att det är dags att säga STOPP!

Detta har jag lärt mig:

• Delegera (till exempel en paj, partymusiken och sånghäftet till din kommande 30-årsfest!). Check.
• Sätt gränser (exempelvis när du har erbjudit ett finger och känner hela handen tas i anspråk). Check.
• Konkretisera: skriv listor så att du ser vad det faktiskt är som hänger över dig. Kanske ser du då något som kan skalas bort eller skjutas upp. Ska göras ikväll.
• Lufta tankarna med dem som orkar lyssna, för de som orkar lyssna är förmodligen dina rara vänner som påminner dig om att andas och sakta ner. Och det kan man behöva höra. Japp.

Sen är du åter rustad för att göra det du vill och bör hinna med.

Jag älskar maj.

Maj är min favoritmånad över alla andra och jag tror inte att bara är för att jag fyller år då. Nej tänk som naturen fullkomligt exploderar nu! Maj är som grand finale i ett maffigt fyrverkeri när naturen bara öser på med sina bästa pjäser, den ena efter den andra, och buskarna är så saftigt gröna att man nästan blir sugen på att ta en tugga.

Samtidgt är det så svårt. Det är så vackert, så skirt och man förundras och njuter, men det är inte helt smärtfritt. För det är så vackert att det nästan gör ont. Och mitt i allt fyrverkeri vet man att den här tiden skenar förbi och att man snart står med ena foten i semestern och ena på jobbet och undrar hur tiden kunde gå så fort.


Maj är för mig förknippat med en hel massa barndomsminnen, och det är säkert inte så lite förknippat med min, farfars och tre kusiners födelsedagar för såna dagar gav ju många minnen. En födelsedag med vattkoppor och inget kalas utom för dem som haft det. Ett 6-årskalas med bästisen som ställde upp på ett tandlöst foto med mig, i fina kjolar och knästrumpor. Den rutiga klänningen jag fick av farfar, samma år som jag fick min första bikini. Långt innan man behövde en. Och så känslan av att nu var det inte så mycket kvar tills ett tio veckor långt lov av frihet började.

Sköna maj.

 

Mooahahahahaa...