humraliv

Återigen hittar jag Kissen mitt uppe i någonting spännande när jag kommer upp en morgon. Och jag tycker det ser ut som vi är sams efter hans hungerstrejk. Har sett honom klättra runt på lite böcker om nyandlighet i bokhyllan, och smyg-googla på suspekta ämnen, och nu verkar han ha hittat sin grej.

Tror han fick lite hjälp av P att arrangera det här, och jag föll i gapskratt när jag såg det. Men återigen: Kanske ska man ta det på lite större allvar än så? Tycker att det känns lite knepigt att han sitter där framför mitt foto med tända ljus och offrade risgryn, men vem är jag att döma?

Vi får se.

Outgrundliga äro mina vägar.