humraliv

Den här dikten av Kent Andersson skickade min storebror till mig för många år sen. Den påminner mig om något viktigt.

VINGEN
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en börda för oss
som vi måste smyga med.

Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar
skolmästare
och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
Du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade jävel!

Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!

Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!

Om du ser en vinge flaxa över taken
ska du inte springa hem och bli nervös
Du ska bara stanna och begrunda saken
och sen tänka:
där är en som sluppit lös.