Dagens grubbleri
Andlig spis.
Är det samma sak som överblivet bröd?
Är det samma sak som överblivet bröd?
Stopp!
Stopp sa min kropp.
Jag tror lätt att jag inte längre är så känslig för stress. Att jag var det, förut, men att jag är tillbaka på den tåliga nivån igen som jag låg på innan 2005, då jag nätt och jämnt klarade mig från att snubbla in i väggen. Men så är det inte och det är väl fasiken att det ska vara så svårt för mig att fatta! Jag har blivit påmind förut och jag har blivit påmind igen. Rätt vad det är så slår kroppen bakut och vägrar mig den sömn som jag annars är så bra på att vägra min kropp. Men det är en nog så tydlig signal till mig att det är dags att säga STOPP!
Detta har jag lärt mig:
- Delegera (till exempel en paj, partymusiken och sånghäftet till din kommande 30-årsfest!). Check.
- Sätt gränser (exempelvis när du har erbjudit ett finger och känner hela handen tas i anspråk). Check.
- Konkretisera: skriv listor så att du ser vad det faktiskt är som hänger över dig. Kanske ser du då något som kan skalas bort eller skjutas upp. Ska göras ikväll.
- Lufta tankarna med dem som orkar lyssna, för de som orkar lyssna är förmodligen dina rara vänner som påminner dig om att andas och sakta ner. Och det kan man behöva höra. Japp.
Listiga planer som smids i lönndom
Mooahahahahaa...
Vad är det för en människa?
Vad är det för en människa som är kapabel till detta?
Det är fullständigt obegripligt. Nästan omöjligt att ta in då brutaliteten är så total. Så omänsklig.
24 år. Inget solljus. Ingen frisk luft.
Måtte man ta väl hand om kvinnan och hennes barn, och måtte de slippa den mangling av pressen som Natascha Kampusch fått utstå.
Det är fullständigt obegripligt. Nästan omöjligt att ta in då brutaliteten är så total. Så omänsklig.
24 år. Inget solljus. Ingen frisk luft.
Måtte man ta väl hand om kvinnan och hennes barn, och måtte de slippa den mangling av pressen som Natascha Kampusch fått utstå.
Men vad är det hon håller på med?
Ta-daa! Är nog faktiskt så stolt över helgens tilltag att jag måste visa det här. Det grå betonggolvet är för all framtid (eller resten av sommaren) dolt av en fin trätrall. Hurra! Och efter allt sågande och sandpapprande och till-Plantagen-resande och pusslande så tyckte jag att jag var värd en kopp te och två hembakta kanelbullar. Mumma!
Medan mitt mästerverk fortfarande höll på att skapas fixade och trixade P till den värsta sladdhärvan under skrivbordet. Lööövly! Skillnaden mellan före och efter är som skillnaden mellan Einsteins rufs och en vattenkammad liten gosse. P är en mästare på sladdhärvor!
Som grädde på moset firar jag med en ny rubrik: Balkong. Det absolut bästa med vår hyrestrea är att vi har en rejäl balkong i västerläge. Love the lovely balkong!
Ett glas martini är bra för ryggen!
Jodå, för det säger "min" sjukgymnast Dagmar på Capio Citykliniken. Helst i kombination med en hel låda jordgubbar. *slurp!*
Dagmar målar upp bilder som "spänn magen så att du skulle kunna ställa ett glas martini på den", och "stå bredbent och böj på knäna, som om du skulle lyfta en låda jordgubbar".
Är det någon som blir förvånad om jag säger att jag blir sugen på en drink av att träna ryggen?
Illustrerar med en hallonmartini.
Dagmar målar upp bilder som "spänn magen så att du skulle kunna ställa ett glas martini på den", och "stå bredbent och böj på knäna, som om du skulle lyfta en låda jordgubbar".
Är det någon som blir förvånad om jag säger att jag blir sugen på en drink av att träna ryggen?
Illustrerar med en hallonmartini.
Stå på er!
Nu är strejken igång. Sjuksköterskorna kräver en lägstalön på minst 22.000 kronor.
Är inte det det minsta man kan begära efter tre års högskoleutbildning och ansvar för människors liv och hälsa?
Stå på er!
Är inte det det minsta man kan begära efter tre års högskoleutbildning och ansvar för människors liv och hälsa?
Stå på er!
Julpyssel!
Klev in på panduro en kväll och sprang in i en god vän. Jag intalade henne att presenten hon tänkte köpa och sen pyssla med inte alls var för mycket jobb, och hon gjorde samma sak för mig. Hur skulle det gå med kapitalismen om vi inte hade våra väninnor?
Jag köpte en ask i karton, strök på ett lager decoupage-lack och lade sedan på ett lager silkespapper. Sen strök jag på ett lager lack till innan jag lade på ett lager papper till. Till sist, när det här hade torkat tillräckligt, så strök jag på ett lager lack ytterst också. Det såg lite tokigt ut när det var blött, men så fort det hade torkat blev det en fin glänsande, klarröd ask som jag kunde sätta små guldänglar på. Sen lade jag i silkespapper i botten innan jag lade i min present.
Till sist satte jag fast en julklappsetikett som jag köpt på lagerhaus, en söt liten ängel med glittriga skor.
Jag blev ganska nöjd! :)
Jag köpte en ask i karton, strök på ett lager decoupage-lack och lade sedan på ett lager silkespapper. Sen strök jag på ett lager lack till innan jag lade på ett lager papper till. Till sist, när det här hade torkat tillräckligt, så strök jag på ett lager lack ytterst också. Det såg lite tokigt ut när det var blött, men så fort det hade torkat blev det en fin glänsande, klarröd ask som jag kunde sätta små guldänglar på. Sen lade jag i silkespapper i botten innan jag lade i min present.
Till sist satte jag fast en julklappsetikett som jag köpt på lagerhaus, en söt liten ängel med glittriga skor.
Jag blev ganska nöjd! :)
Konsten att lägga upp ett filmklipp
Är det verkligen dags? Ska hon klara det? Ja, det återstår att se...
Mitt läroinlägg får bli en av mina favoritlåtar. Jo, den håller än tycker jag. Det är en sån där låt som jag inte kan låta bli att sjunga med - högt - till när jag sitter i bilen.
Mitt läroinlägg får bli en av mina favoritlåtar. Jo, den håller än tycker jag. Det är en sån där låt som jag inte kan låta bli att sjunga med - högt - till när jag sitter i bilen.
Fortsättning på Tisdagstema: Trasig
Jag känner en kreativ och snabbtänkt kvinna, Carin, som älskar att skriva. Hon ger sig själv korta snabba skrivuppgifter ibland, bland annat med hjälp av en kortlek med nya ämnen på korten. Hon vänder upp ett nytt tema och sen skriver hon för fullt i tre minuter och sparar resultatet för att kunna plocka fram det igen vid ett senare tillfälle om hon skulle känna för att skriva vidare på samma berättelse.
"Jag känner igen det", förklarade jag för Carin, "men i mitt fotograferande." Det är jättesvårt att bara ta kameran och gå ut och fota. Ännu svårare är det en kall och regnig kväll att hitta något att fota inomhus. Men ge mig ett (tisdags-)tema och det går att hitta kul motiv i vilken liten lägenhet som helst! Som med skorna, min mormors gamla trasiga skor. "Dem skulle du skriva om" sa jag, och såg framför mig en berättelse om vilka fester skornas ägare hade varit på. Men Carin var inne på ett helt annat spår! Åh, vad festligt det var att läsa det hon hade skrivit!
Läs gärna, och kanske har du en egen fortsättning?
- Jag måste säga, viskade vänsterskon, att det är oförskämt att ställa in oss i den här garderoben. Bland kreti och pleti. Visserligen har jag ett litet hål i sulan och du har gått och tappat klacken, men i alla fall.
- Jag kan bara hålla med, sa högerskon. Oförskämt är vad det är.
- Titta där, sa vänsterskon och pekade med tån. Titta på de röda skorna borta vid väggen. Vilket grovt läder, skulle kunna komma från en gammal åsna. Inte alls det fina skinn som vi är sydda av.
- För hand dessutom, sa högerskon.
- Tänk att vi som stått i skyltfönster på Via Veneto i självaste Rom ska hamna här bland en massa före dettingar, suckade vänsterskon.
- Det viktigaste är i alla fall att vi håller ihop, sa högerskon. Ensam är inte stark.
- Ni där! ropade någon.
- Menar de oss? frågade högerskon.
- Ni där borta vid dörren, de gamla dansskorna!
- De menar oss, sa högerskon.
- Vi är alla före dettingar här inne, hördes samma sko ropa. Men istället för att glida runt på dansgolven och bara tänka på nöjen, har jag och min partner gjort betydande insatser inom fotbollen. Jag har till och med, på volley, slagit in det avgörande målet i en fotbollsfinal på Stadion. Min partner här kan intyga att det är sant.
- Äsch, sa den röda högerskon. Det var i Korpen 1973. Dessutom råkar jag vet att du missade en straff i samma match. Vi känner ett par flip-flop-sandaler som var där.
- Börja inte bråka om det nu igen, knarrade en gammal gummistövel. Kan inte dansskorna berätta något om livet i de fina salongerna?
-
av Carin Bergsten
Tisdagstema: En/Ett
En brudkista.
Det är bara en kista, men t ä n k så mycket som kan rymmas i den! Den var min mammas farmors systers från början, och sen dess har hon, min mamma och jag förvarat våra saker i den under olika tider. Jag förvarar mina dagböcker i den, allt från mellanstadietiden till de smäktande, känslostormande och dagboksflitiga tonåren. Kanske till och med ett par från de senaste åren. En kista som har rymt tusen minnen och känslor, för att inte tala om alla arbetstimmar den förmodligen rymde när den första ägarinnan lade sitt hemarbetade linne i den.
Upp- och nervänd istapp
Nu måste jag bara kolla om det är någon som har några idéer om hur detta har uppstått:
Fotot är taget rakt in i frysen och det finns ingenting som droppar ovanför.
Fotot är taget rakt in i frysen och det finns ingenting som droppar ovanför.
Helgkompis!
Det här är min kompis Nico. Min helgkompis Nico.
Han är en medelålders springerspaniel-kille som jag passar ibland, och vi kommer himla bra överens. Han är nog nästan den keligaste hund jag känner och det är så himla mysigt! Han kommer och buffar på en och vill bli kelad med och han lägger sig nära, nära stolen när man äter så att man inte ska kunna gå någonstans utan att han märker det. Skulle kunna vara irriterande, jag vet, men än så länge är det bara smickrande. :) Och när man lägger sig i soffan (händer regelbundet för min del, allra helst på helgen) så lägger han sig precis intill.
Nico har många talanger! Han kan öppna dörrar, till exempel. Det märkte vi i fredags när jag hade rastat honom och sen stack på bio. Han bestämde sig väl för att fick jag gå ut igen så fick väl han. Och så traskade han ut. Peter fångade in honom (Nico är också lättmutad). Puh!
Två talanger som han saknar är att gå i koppel och att vara fotomodell. Vad gäller koppelgången så är han bara hopplös. Och vad gäller fotomodellerandet så är han precis lika hopplös! Trixade ihop ett litet kollage på mina alster för att ge er bevis på hur svårt det är att fota en kelgris som helst har nosen i gräset.
Han är en medelålders springerspaniel-kille som jag passar ibland, och vi kommer himla bra överens. Han är nog nästan den keligaste hund jag känner och det är så himla mysigt! Han kommer och buffar på en och vill bli kelad med och han lägger sig nära, nära stolen när man äter så att man inte ska kunna gå någonstans utan att han märker det. Skulle kunna vara irriterande, jag vet, men än så länge är det bara smickrande. :) Och när man lägger sig i soffan (händer regelbundet för min del, allra helst på helgen) så lägger han sig precis intill.
Nico har många talanger! Han kan öppna dörrar, till exempel. Det märkte vi i fredags när jag hade rastat honom och sen stack på bio. Han bestämde sig väl för att fick jag gå ut igen så fick väl han. Och så traskade han ut. Peter fångade in honom (Nico är också lättmutad). Puh!
Två talanger som han saknar är att gå i koppel och att vara fotomodell. Vad gäller koppelgången så är han bara hopplös. Och vad gäller fotomodellerandet så är han precis lika hopplös! Trixade ihop ett litet kollage på mina alster för att ge er bevis på hur svårt det är att fota en kelgris som helst har nosen i gräset.
Rolig blogg!
Det här är en superrolig blogg: http://mariakoden.blogg.se/
Men det visste ni kanske redan. Bara jag som är sent på det.
Men det visste ni kanske redan. Bara jag som är sent på det.
Kloka ord
En gång när jag nog lät några decibel för gnällig berättade storebror H om en dialog som lät så här:
- Vad fint väder det är!
- Ja, idag ja.
Ibland får man påminna sig om att uppskatta vad man har för stunden. Just nu är det regn och grått väder när jag har massor att fixa inomhus: Leka med Indesign och Photoshop, gå igenom foton för utskrift, betala in terminsräkningen för kursen till hösten och betala räkningar, så vädret passar mig idag som handen i handsken.
Leka vid datorn eller sitta på balkongen och önska att vädret vore bättre?
Jag kan inte bestämma mig för om detta ösregn är precis vad jag behöver och vill ha eller om jag egentligen borde vara less på det och längta efter sol... Insåg efter ett tag hur fånigt det var - det skulle ju inte ändra sig oavsett vad jag ville så det var ju lika bra att gilla läget. Så nu sitter jag och leker med photoshop och försöker komma ihåg hur man gjorde svänga linjer med hjälp av ritstiftet och ankarpunkter... Nån som vet?
Hallonmartinin var förresten från igår! Inga drinkar på söndagmorgnar här inte.
Hallonmartinin var förresten från igår! Inga drinkar på söndagmorgnar här inte.
Vingen
Den här dikten av Kent Andersson skickade min storebror till mig för många år sen. Den påminner mig om något viktigt.
VINGEN
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en börda för oss
som vi måste smyga med.
Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar
skolmästare
och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
Du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade jävel!
Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!
Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!
Om du ser en vinge flaxa över taken
ska du inte springa hem och bli nervös
Du ska bara stanna och begrunda saken
och sen tänka:
där är en som sluppit lös.
