humraliv

Efter två års uppehåll och lika många års misslyckad hemmaträning (fler som somnar på mattan framför TV:n?) så är det dags! Jag och min kompis U har anmält oss till medborgarskolans Pilates och ska böjas och bändas varje måndag många veckor framöver. Det är TUR att U också ska gå, för annars är jag ursäkternas mästare. Men när man är två så är det ju på något vis ilojalt mot den andra att inte dyka upp, eller hur?

Häromdagen tänkte jag att jag skulle ta och känna på rörelserna lite, för att inte chocka kroppen när det börjar. Då tittade Kissen fram bakom en soffkudde och undrade vad jag sysslade med. Så jag fick förklara vad Pilates är, och sa i förbifarten att om jag inte hade bott i en lägenhet utan i ett stort hus så hade jag skaffat en boll att träna med. Så fick jag förklara vad man gör med en sån också. Jag ledsnade på att förklara och återgick till att spänna och sträcka tills jag darrade i magen (det gick fort).

Då dök han upp i dörren, stånkandes, puffandes och knuffandes på en apelsin!