humraliv

Jag älskar maj.

Maj är min favoritmånad över alla andra och jag tror inte att bara är för att jag fyller år då. Nej tänk som naturen fullkomligt exploderar nu! Maj är som grand finale i ett maffigt fyrverkeri när naturen bara öser på med sina bästa pjäser, den ena efter den andra, och buskarna är så saftigt gröna att man nästan blir sugen på att ta en tugga.

Samtidgt är det så svårt. Det är så vackert, så skirt och man förundras och njuter, men det är inte helt smärtfritt. För det är så vackert att det nästan gör ont. Och mitt i allt fyrverkeri vet man att den här tiden skenar förbi och att man snart står med ena foten i semestern och ena på jobbet och undrar hur tiden kunde gå så fort.


Maj är för mig förknippat med en hel massa barndomsminnen, och det är säkert inte så lite förknippat med min, farfars och tre kusiners födelsedagar för såna dagar gav ju många minnen. En födelsedag med vattkoppor och inget kalas utom för dem som haft det. Ett 6-årskalas med bästisen som ställde upp på ett tandlöst foto med mig, i fina kjolar och knästrumpor. Den rutiga klänningen jag fick av farfar, samma år som jag fick min första bikini. Långt innan man behövde en. Och så känslan av att nu var det inte så mycket kvar tills ett tio veckor långt lov av frihet började.

Sköna maj.