humraliv

Vad är det för en människa som är kapabel till detta?

Det är fullständigt obegripligt. Nästan omöjligt att ta in då brutaliteten är så total. Så omänsklig.

24 år. Inget solljus. Ingen frisk luft.

Måtte man ta väl hand om kvinnan och hennes barn, och måtte de slippa den mangling av pressen som Natascha Kampusch fått utstå.

I fredags var vi och såg van Morrison på Baltiska hallen! Tjoho! Såg fram emot att äntligen få se denna legend som bland annat gjort den här låten.

Det var första gången jag någonsin kom försent till en konsert och första gången i världshistorien (eller?) som en
konsert börjar i tid! Har ni någonsin varit med om det? Grr. Nåväl. Vi kan bara ha missat ett par låtar. Eller...det skulle ha varit på en normal konsert. På en van-konsert kan man på 10 minuter ha missat minst fem låtar för han rev verkligen av dem i ett rasande tempo! Okej, han spelade normalfort, men i samma ögonblick som han slutade sjunga och vi började klappa händerna så slängde han ut ett låtnamn till alla musikerna som bokstavligen KASTADE på sig ett nytt instrument och började spela så snart de fått det om halsen/till munnen. Otroligt, vilket tempo!

Tydligen kan hans konserter variera mycket (säger Per Hägred) i kvalitet och energi, och det här var förmodligen i den nedre änden av skalan. Han bara rev av sina låtar utan att på något sätt söka publikkontakt. Men tydligen så ska han inte vara ett stort fan av att ge konserter. Förresten, han sa något mellan två låtar! Då började hela Baltiska Hallen JUBLA! Undrar om det var någon som hörde vad han sa...Hehe.

När det hade gått en timme och 40 minuter ställde han av sig gitarren mitt i en låt och gick, medan musikerna fortsatte spela. Pinkpaus, tänkte jag. Det kom in en kille och tecknade åt dem att fortsätta spela. Prostatabesvär, tänkte jag. Snart kommer han tillbaka och sjunger färdigt låten och fortsätter konserten. Men nej.

De spelade klart låten, ställde av sig instrumenten och så tändes belysningen och alla gick hem. Helt galet!! Man visste inte vad man skulle tänka efteråt. Men vi åkte hem till Lund och tänkte vidare på &bar över ett glas vin. Gott! Men sen var klockan elva och alla höll på att somna. Det är ungefär så mycket man orkar en fredagkväll nuförtiden.

Jodå, för det säger "min" sjukgymnast Dagmar på Capio Citykliniken. Helst i kombination med en hel låda jordgubbar. *slurp!*

Dagmar målar upp bilder som "spänn magen så att du skulle kunna ställa ett glas martini på den", och "stå bredbent och böj på knäna, som om du skulle lyfta en låda jordgubbar".

Är det någon som blir förvånad om jag säger att jag blir sugen på en drink av att träna ryggen?

Illustrerar med en hallonmartini.

Nu är strejken igång. Sjuksköterskorna kräver en lägstalön på minst 22.000 kronor.
Är inte det det minsta man kan begära efter tre års högskoleutbildning och ansvar för människors liv och hälsa?

Stå på er!

Saravillfara lade ut en utmaning på sin blogg som jag inte kunde motstå! Sara utmanar "...alla andra som vill, att också bidra med en bild från svunnen tid. Det vore väl härligt med en liten nostalgitripp, tycker ni inte?" Och det är vore det ju!

Det här är taget vintern -81. Jag var tre och gav mig ut på min första skidtur tillsammans med mamma. Turen gick runt tomten och mamma hade spårat först. Hon visste hur man lärde ungar att åka skidor, hon! Jag älskar de små gula stavarna med röda blommor längst ner. Och så röda korta träskidor, precis så avancerade som de behöver vara för en liten jänta som ska prova för första gången, eller hur?

Letade efter en bild på någon som himlade med ögonen och såg ut att säga "Åh, himmel!", men mitt bidrag till veckans tisdagstema blir helt enkelt en vacker himmel från den annars ganska gråa månaden november.

Temat himmel väcker en del tankar hos mig. Minns från gymnasiets religionslektioner att vi vid något tillfälle diskuterade begreppet paradiset. Paradiset, eller himlen, på jorden, säger man ju. Och att man både kunde se detta som något man kommer till efter döden, eller som ett tillstånd man kan uppleva i livet.

Jag tror på det senare. Jag tror på att satsa på att uppleva himmelska stunder medan man är i livet, för vem vet vad som väntar efter döden. Jag tror på att söka dem överallt genom att  försöka uppskatta det man har nära sig. För när man kan vara i nuet och se det vackra och njutbara i livet, kanske i en härlig semesterdag, en glass på stan en solig lördag, en lång fika med en vän, ett förtroligt ögonblick med sin kära, eller bara en rofylld stund under tågresan, då har man också chansen att uppleva himlen på jorden många gånger i sitt liv.

Jag övar mig på det. Jag blir bättre och bättre på att stanna upp och känna mig lycklig över hur gott livet är just i ett visst ögonblick. Och även om jag får fortsätta öva mig på det resten av livet för att bli riktigt bra på det så är det ändå en rätt trivsam sysselsättning att öva också.

Kan man få den av IKEAs kuddar?
Är kuddarnas fjädrar influensasäkrade?
Jag börjar ana något lurt i vassen för jag ligger ofta och tittar på TV med huvudet på en randig kudde från IKEA som formligen spottar ur sig fjädrar! Om en läkare tittade mig i halsen och luftrören nu skulle han garanterat hitta fjädrar till ett helt påskris.
Och nu har jag fått en rejäl förkylning (på vissa sätt influensaliknande).

Ser ni sambandet?

Veckans tisdagstema är Mat. Efter lite funderande kom jag att tänka på våra emellanåt rätt lyxiga söndagsfrukostar när vi faktiskt orkar ge oss på våffeljärnet. Till en sådan frukost hör flingor med mjölk, macka, någon frukt, ett glas vatten eller lättdryck, våfflor med sylt eller något annat smarrigt, ett glas mjölk (vad trodde du annars vi dricker till våfflorna?!) och för min del en stor kopp te. Och så söndagstidningen som tar en halv dag att läsa.

Sen är man så mätt att man är klar för eftermiddagsluren.

Här är förresten mitt alternativa bidrag: En korv från en bulgarisk restaurang.


På menyn stod det på engelska: Trourist sausage. På tyska stod det: Türkische Wurst. Turistkorv eller turkisk korv, det var alltså frågan...

Det här måste vara en av de bästa låtarna någonsin. Var det fler som såg Frida Öhrn i Så ska det låta i fredags? Jag tittade och hade gåshud över hela mig genom hela låten! Äntligen fick jag ett namn till rösten som man har hört ett tag i Saab-reklamen!

Åh, jag skulle kunna gå över lik för att ha en sådan här röst. Men...jag kan lugna alla med att även jag inser att det inte hjälper att gå över några lik, man får ändå inte en ny röst. Kan tänka mig att det luktar en del dessutom? Hoppar nog över det. Men hur som helst, är den inte underbar?

 

Isdans                                                                                                                                Foto: Gunnel


Blir en istapp vackrare?

Min tolkning av veckans Tisdagstema Lång handlar om tid. Medan vi springer runt i våra liv och försöker hinna med allt vi vill och tror att vi måste, så har det här repet tagit lång tid på sig att sakta, sakta klä sig i en vacker grön dräkt.

Vill du också vara med på tisdagstemat? Det är bara att hoppa på!